långt bort vartsomhelst, som timbuk skulle säga.
kan inte somna. har försökt titta mej till sömns, tre one tree hillavsnitt & ett stift & stan, men det hjälper inte.
jag vill inte börja skolan. jag tror faktiskt inte att jag pallar den här terminen. jag vill inte vara här. jag vill skicka ett sms till jewel & skriva att jag kommer nu, sen vill jag stänga av telefonen. jag vill aldrig komma tillbaka, att komma tillbaka var nog det dummaste jag nånsin gjort. jag skulle ha stannat i elysium. vad fan trodde jag?! att bara för att man blundade för allt som inte innebar lycka när man var där nere, så skulle det vara borta föralltid sen? nobhead.
jag har alltid trott att jag inte är rädd för nånting. jag är så jävla rädd! jag vill vara modig. som åsa. eller lisa.
de erkänner för sej själva vad de känner, medan jag bara ljuger & undanhåller & nekar. jag sa för ett tag sen att jag skulle bli min egen bästa vän, men jag har ingen värre fiende.
jag vill inte ens träffa mina vänner, jag vill inte festa, jag vill inte vara social. enda anledningen till att jag ändå gör det är för att jag vet att om jag släpper taget om det normala, då kommer jag aldrig sluta falla. jag vill sitta ensam på klippan vid hunny bunny cave & titta ut över medelhavet.
långt bort vartsomhelst
jag vet att de flesta tycker att det är fegt att fly, men hitta en bättre jävla lösning då.
fuck the pain away.
jag behöver nån som inte ljuger, inte talar mellan raderna, inte river upp saker som försöker lägga sej. nån som jag förstår mej på. jag behöver edith.
jag tror inte att ordet är ämnat för mej. eller så är det jag som inte är ämnad för ordet.
jag vill inte börja skolan. jag tror faktiskt inte att jag pallar den här terminen. jag vill inte vara här. jag vill skicka ett sms till jewel & skriva att jag kommer nu, sen vill jag stänga av telefonen. jag vill aldrig komma tillbaka, att komma tillbaka var nog det dummaste jag nånsin gjort. jag skulle ha stannat i elysium. vad fan trodde jag?! att bara för att man blundade för allt som inte innebar lycka när man var där nere, så skulle det vara borta föralltid sen? nobhead.
jag har alltid trott att jag inte är rädd för nånting. jag är så jävla rädd! jag vill vara modig. som åsa. eller lisa.
de erkänner för sej själva vad de känner, medan jag bara ljuger & undanhåller & nekar. jag sa för ett tag sen att jag skulle bli min egen bästa vän, men jag har ingen värre fiende.
jag vill inte ens träffa mina vänner, jag vill inte festa, jag vill inte vara social. enda anledningen till att jag ändå gör det är för att jag vet att om jag släpper taget om det normala, då kommer jag aldrig sluta falla. jag vill sitta ensam på klippan vid hunny bunny cave & titta ut över medelhavet.
långt bort vartsomhelst
jag vet att de flesta tycker att det är fegt att fly, men hitta en bättre jävla lösning då.
fuck the pain away.
jag behöver nån som inte ljuger, inte talar mellan raderna, inte river upp saker som försöker lägga sej. nån som jag förstår mej på. jag behöver edith.
jag tror inte att ordet är ämnat för mej. eller så är det jag som inte är ämnad för ordet.
Kommentarer
Trackback