release me..!

det känns som om jag är en galoppör i startboxen. jag vill börja mitt liv nu, sjukt sugen på att se vad det har att ge mej.

inte för att jag har en blekaste aning om vad jag ska göra, jag tror jag får köra uteslutningsmetoden. det enda jag vet är att ju längre jag är borta från stan desto bättre känns det. östersund är alltså en struken plats. skönt, då har jag bara resten av världen att välja på.. hehe.

nu ska jag tala lite med livets rådgivare.. ryanair.com alltså. bye toads!

tapetklister

jag joggade häromdagen. det var så sjukt jävla underbart att jag inte visste var jag skulle ta vägen. vågade bara springa tio minuter för att testa mina barma benhinnor, men ändå. det var grymt.

jag & brorsan har nostalgivecka. hittade en av mina gamla jumper-skivor, & den har snurrat i tre dygn snart. brilliant music.

solen är uppe, men jag ligger kvar
& allt jag tänker är att det blir en bra dag idag


underbar truddilutt.

en sak jag har funderat mycket på senaste dagarna.. om man åker kryssningsfartyg, hur vet man då vad klockan är? om frukost serveras 8 am t.ex., & så färdas man längs ekvatorn.. vad ska man ställa klockan på?
jag älskar & saknar mina vänner..
men nu ska vi käka på indisk restaurant så jag är glad ändå. =)

tuldan på luffen.

det är kanske ganska tur att det är så, att jag stalkar mej. vad ensam jag skulle bli ute i vida världen annars, nu när jag har lämnat alla jag älskar.

life's too short. orka hata den enda som alltid kommer finnas där. jag tror att vi kommer ha roligare tillsammans om vi slutar jävlas & vara så arga.

jag är inte schizofren.

hur du vänder dej & hur du svänger dej så laga att du har en trogen vän
hur du vänder dej & hur du svänger dej så laga att du har en trogen vän
snart förgå dina ungdomsdagar
snart förgå dina ungdomsdagar
& aldrig komma de
nej, aldrig komma de
nej, aldrig komma de nåt mer igen


visste ni förresten att man kan värma matrester i kastrull? trodde aldrig att jag skulle säga det här, men microvågsugnar är överskattade. även om jag saknar min så att det värker lite ibland.

gah!

börjar inse att var jag än åker så kommer jag själv alltid att följa efter.



.panik.

fri! ..eller kanske bara hobo?

hittade min nyckelknippa idag. på den sitter en kapsylöppnare, & absolut ingenting annat.

en mycket märklig känsla, vill jag lova.

oi!!

har insett att den här sommaren är precis som den förra, fast tvärtom.


napa vs visby


jag drack fatalt med alkohol / jag dricker inte en droppe alkohol
jag åt bara skitmat / jag äter bara grym mat
jag stiftade / jag stiftar inte
jag sminkade mej varje dag / jag har inte sminkat mej en enda dag
jag blev buren av tove / jag bär ed & sid
jag sov på dagen / jag sover på natten
jag umgicks med sjukt mycket folk / jag umgås inte med nån
jag vilade aldrig / jag vilar hela tiden
det var kackerlackor överallt / det är får överallt (har i & för sej inte sett ett enda i ull, bara i betong, bomull, papp & porslin)
jag fattade inte att jag ville ha honom, men han ville ha mej / jag har fattat att jag vill ha honom, men han vill inte ha mej

likheterna är väl att det här också är en ö, & att det vimlar av backslickbrats från huvudstaden.

det kommer bli en bra sommar. men förra sommaren var bättre. carru, toad, jag & lina var underbara. eller.. åtminstone oslagbara. =)


undo this hurt caused..

jag kan göra precis vad jag vill nu, förutom en sak. & det är det enda jag verkligen vill göra.

-bring back those nights when i held you beside me-

norra murgatan 7, visby. av nån jävla anledning.

när jag var liten & tyckte att saker blev jobbiga så brukade jag packa en ryggsäck med en filt & några smörgåsar, & sen sprang in i skogen & satt där tills allt blev bra. antar att de flesta gjorde så ibland, rymde hemifrån alltså.

jag växte visst aldrig upp, det var bara min ryggsäck som gjorde det.


nu står det klart..

kärlek är inget för mej. argumentera gärna emot, men ärligt; hur kul är det då? eat shit.

...

En följetong. Troligtvis med rätt höga tittarsiffror och helt klart många avsnitt. Gud skriver för fullt. Kan bli rätt spännande eftersom ingen någonsin kan veta vad som ska hända. Men det blir väl så när man lever så här. Och det är rätt bra. Fast kanske inte alltid.

Men hursomhelst är jag en helt fantastisk människa. Så det känns bra.

anti-jävla-cimex

fan, om gud bara kunde sluta va en sån jävla mes och falla för en sån jävla fitta.