miss my bitch!

jag är van att vara själv, det tycker jag om. men igår hämtade mammas vänner min hund, för de ska ta hand om henne. plötsligt blev jag ensam. känns jättekonstigt.

jaja, har väl inte riktigt tid att tänka på det. måndag morgon går båten & jag ska till huvudstaden, vilket betyder att jag har ungefär ett dygn på mej att fixa allt som fixas ska. har faktiskt börjat, eller försökt iallafall.

har kämpat på i flera dagar med att tömma morsans kylskåp. jag har dessutom samlat miljontals vuxenpoäng genom att dammsuga, tvätta, hänga tvätt, vika tvätt, vattna blommor, konstatera att tomaterna inte behöver vattnas (vilket ger fler poäng än att bara vattna dem, nu har jag ju engagerat mej i deras dagsform också), inhandla viktiga saker till hushållet samt hålla ett vakande öga på flera-miljoner-villan här i visby innerstad.

har varit själv ett par dagar nu, traskat omkring i trädgården i bara trosor & känt mej som eva i lustgården. utan adam, förstås. vilket inte gör särskilt mycket. men jag fick besök igår, åtta trevliga grabbar från östersund. insåg efter ett tag att jag har blivit totalt socialt missanpassad, jag kan inte prata med människor längre! jag tänker ungefär som vanligt, men säger det inte. antagligen för att jag blivit så van att bara tänka det jag borde säga, eftersom jag inte haft nån att säga det till.. hoppas det blir ordning på det snart, annars känns det ju lite trist att.. vara.

gick vindsurfarkurs igår. jätteglad att det blev av, "lära mej vindsurfa" står nämligen på min göra-innan-jag-dör-annars-blir-jag-besviken-lista. det var skitkul, defo nåt jag tänker göra igen.

just det, tillbaka till det där med att fixa.. det ligger en hög på golvet bredvid mej. mina baggy jeans, ett par mjukisbyxor, en kjol, två klänningar, tre böcker, en hoodtröja, två andra tröjor, tre tidningar, en hudkräm & mina pumps. trots högen väger jag & mina väskor fortfarande fyra kilogram mer än vi får. & tyvärr hjälper det inte om jag svälter fram till onsdag, jag måste lämna mina saker.. fetaste separationsångesten. det som ligger i väskorna är prylar som tagit sej till typ åttonde uttagningen, så ni kan ju tänka er vad vi skulle väga om jag hade tagit med allt som tog sej till första audition i östersund. fan. funderar starkt på att svälja mina ägodelar.

snackade med gareth på msn för nån dag sen. när vi slutade skrev han "take care n prob c u next week. xx". & idag skrev george, som jag inte har pratat med på jättelänge, "5 days babe!". det hade inte ens jag koll på. fan, det är ju på riktigt!

apropå min livslista, jag måste skriva ner den här. för en lappjävel kommer bara öka bagagevikten. haha, jag tänker alltså inte packa ner en same, utan pratar om ett pappersark. neway, till saken.

- jobba som bartender
- lära mej klättra
- bo på havet
- lära mej vindsurfa
- lära mej vågsurfa
- se new york
- jobba med friskvård
- lära mej paddla
- vandra genom ett land
- lära mej engelska
- lära mej segla
- hitta ett hem

paddla.. vilket livsmål, haha. lite oroad över den sista, dock. hur fan hittar man hem?

en till sak som oroar mej lite.. jag har övergått från att tro att jag inte klarar nånting, till att tro att jag klarar allt. det.. gör jag säkerligen inte. vilket ju är skitsamma, det orosamma (?) i det hela är ju om jag plötsligt återgår till mitt normala jag. skulle inte förvåna mej om det sker när planet landar på stansted på onsdag.

"eh.. tt.. phone.. home..!"

tio dagar.

"Har du långt hår?

-Ja, jag är hårdrockare.
-Ja, jag har alternativ klädstil.
-Snaggat.
-Medellångt.
-Relativt långt.
-Jag har långt hår."

briljant formulerat i manlightstestet jag just gjorde.

tillbaka i visby. västkusten var regnig & jävligt kall. men det var underbart att få träffa delarna av familjen som vistades där. även om jag måste erkänna att farmors livsinställning får mej att vilja spotta henne i ansiktet.
hon är lite rolig ändå. vi började prata om bovar & bedragare en kväll när vi åt middag. "ja, mej skulle de då aldrig lyckas bedra. mej lurar man inte så lätt. jag litar inte på nån, inte ens mej själv." sen har hon säkerligen levt ett förbaskat spännande liv också..

fick träffa farfar på demenshemmet. var riktigt nervös, eftersom farmor sagt att han är "gravt senil" & oftast ignorerar besökare. kändes otäckt att behöva se honom så. men när jag klev in på hemmet satt han & åt i matsalen, & han sken upp direkt när han såg mej. sen pratade han på om hästar & boxning & kändes som vanligt, fast lite långsammare. han tyckte att vi skulle gå en match i boxning i hissrummet, men farmor gillade inte idén.

mamma & ulf åkte till fastlandet imorse. det betyder att jag har sagt hejdå till hela familjen nu. familjen. så trodde jag aldrig att jag skulle kalla den igen. men den här sommaren har varit väldigt märklig. jag har varit min systers lillasyster, min brors storasyster, min pappas dotter & min mammas dotter. & jag har verkligen tyckt om det. minns inte när jag senast kände så. jag kommer faktiskt sakna mina föräldrar på riktigt. eller.. jag saknar dem redan.

sen har umgänget med mina relatives även fått mej att fundera en hel del. jag kan verkligen inte förstå hur jag & amanda lyckats bli så pass självständiga & starka kvinnor som vi är. för min släkt är ett fett knippe damer som inte respekterar sej själva i huvudtaget, & ett ungefär lika stort knippe herrar som tycker att det är ganska lättsamt & bra. självklart respekterar männen inte kvinnorna. det skulle inte jag heller göra, jag menar vem respekterar någon som inte ens kräver det av sej själv?

saknar er.


kyss mej!



dunno.

jag tror jag har mist min träningsmotivation. & jag tror att jag vet varför. tidigare har träningen varit den enda terapi som fungerat på mej. om jag kämpar tills det blöder i lungorna, så löser sej allt.. jag bearbetade saker bättre & bättre ju ondare kroppen gjorde. nu försöker jag träna, men jag har ingenting att tänka på, absolut ingenting att bearbeta. jag vill liksom inte att det ska göra ont längre. weird.

jaja. jag bokade en biljett idag. skavsta-stansted, enkel resa. såklart. T&Rbiljetter är för töntar, that's it. medan skrivaren kämpade på med att klämma ut bokningsbekräftelsen slog det mej att jag faktiskt inte har en blekaste jävla aning om vad jag ska till london & göra. jag vet faktiskt inte ens om jag vill dit. men jag ska, & det känns bra. =)

inatt åker jag till hermansröd, vår sommarstuga på västkusten. det är ganska märkligt att jag fortfarande kopplar somrarna till platsen, trots att det är sex år sedan jag var där sist. kommer nog bli lite jobbigt, tiden har gått så fort & jag är inte liten & jag vill inte ut & leta flintasten & jag springer inte med en ekpilbåge på indianstigen längre. jag har blivit.. gammal..

bytte dessutom från maestro till visa idag. hujedamej, vilken ålderskris jag skapat för mej själv. ska nog ut & shoppa kista nån dag.

it's a fine line.

har tittat på gamla bilder idag. mest barndomsbilder, men jag hittade några bilder på bojangles också.

det är 2½ år sen han dog, & jag tänker fortfarande på honom varje dag. varje gång jag ser en häst, varje gång jag går på en mysig stig, varje gång jag blir trött i fötterna, varje gång jag ser ett nedfallet träd i lagom höjd.. & varje gång jag känner mej ensam.

kommer alltid känna mej lite lite ensam, även om jag aldrig är det, för det finns ingen som kan ersätta hans plats. & jag kommer aldrig våga älska någon så mycket som jag älskar honom, det är alldeles för otäckt.

för övrigt händer nada här på klostret. kyrkråttan är lika fet & hårig som alltid, den äldsta systern påtar i trädgården & lagar mat, munken dricker vin när han inte arbetar & jag själv lever i kyskhet & tystnad. solar på klostergården, äter mat & går endast utanför murarna för att låta kyrkråttan röra på fläsket.
en tanke slog mej häromdan, när jag var ute & cyklade. vad i hela friden gör jag här? varför kastade jag ihop mina grejer på två dygn efter studenten, lämnade mitt hem, mina vänner, min familj & mitt liv & drog? sure, det var dags att hälsa på mamma eftersom hon flyttade för två år sen, men det här är ingen vanlig semester. det var en impulsflykt utan dess like, helt klart. jag kom inte på nåt bra svar på frågan, men det behövs inte. jag stormtrivs. =)

jag saknar. jättemycket. jag hoppas på att få träffa några av mina käraste snart, men gör jag inte det så känns det inte som nån katastrof. jag räknar med att de finns, helt enkelt. jag tänker åtminstone finnas. basta.

jag är lite förvirrad just nu. den här sommaren vill jag hinna med tre saker, helst fyra. flytta till london, gå surfkurs, träffa pappa, & träffa mates (om nån jävel pallrar sej ner nån gång..). london blir förstås sist, men grejen är att jag vill dit nu. & då blir allt väldigt stressigt. ska jag kanske åka till bohuslän imorgon, tillbaka hit nästa vecka & surfa & dra till LDN om ungefär tre veckor? eller ska jag åka till bohuslän nästa vecka, surfa veckan därpå & åka till england senare? jag har fanimej ingen aning.

jag har iallafall skickat in en grym arbetsansökan till ett rekryteringsföretag på andra sidan atlanten. (havet, tänkte jag säga, men på andra sidan the baltic sea har de väl bara pay-&-stifta-företag för obildade brudar som mej.. så det var tur att jag skrev om det. haha. ha. ha..) (man tappar inte förmågan att formulera sej när man är nunna, i swear.) (on pain & death, som jack sparrow skulle säga). (var var jag?). vill, vill, vill att de ska höra av sej. fast inte riktigt än. för först tänker jag åka till knights manor way.


pAed&sidAcWtCmÅeLjJanvit3jbkälgen
anyway, ni vet vilka ni är. jag saknar er.




har förresten börjat skriva en lista med saker, som ska framkalla ångest om de inte är förkryssade när, eller om, jag fyller 50. ska publicera den här när den är färdigställd.

i just want you to know
that it was hard to let you go
'cause it's a fine line
a fine line
between pleasure & pain



men jag lyckades, förstås. man är väl ingen tönt heller. ;)