ett rovdjurs bekännelser

jag är van att vara själv, det tycker jag om. men igår hämtade mammas vänner min hund, för de ska ta hand om henne. plötsligt blev jag ensam. känns jättekonstigt.

jaja, har väl inte riktigt tid att tänka på det. måndag morgon går båten & jag ska till huvudstaden, vilket betyder att jag har ungefär ett dygn på mej att fixa allt som fixas ska. har faktiskt börjat, eller försökt iallafall.

har kämpat på i flera dagar med att tömma morsans kylskåp. jag har dessutom samlat miljontals vuxenpoäng genom att dammsuga, tvätta, hänga tvätt, vika tvätt, vattna blommor, konstatera att tomaterna inte behöver vattnas (vilket ger fler poäng än att bara vattna dem, nu har jag ju engagerat mej i deras dagsform också), inhandla viktiga saker till hushållet samt hålla ett vakande öga på flera-miljoner-villan här i visby innerstad.

har varit själv ett par dagar nu, traskat omkring i trädgården i bara trosor & känt mej som eva i lustgården. utan adam, förstås. vilket inte gör särskilt mycket. men jag fick besök igår, åtta trevliga grabbar från östersund. insåg efter ett tag att jag har blivit totalt socialt missanpassad, jag kan inte prata med människor längre! jag tänker ungefär som vanligt, men säger det inte. antagligen för att jag blivit så van att bara tänka det jag borde säga, eftersom jag inte haft nån att säga det till.. hoppas det blir ordning på det snart, annars känns det ju lite trist att.. vara.

gick vindsurfarkurs igår. jätteglad att det blev av, "lära mej vindsurfa" står nämligen på min göra-innan-jag-dör-annars-blir-jag-besviken-lista. det var skitkul, defo nåt jag tänker göra igen.

just det, tillbaka till det där med att fixa.. det ligger en hög på golvet bredvid mej. mina baggy jeans, ett par mjukisbyxor, en kjol, två klänningar, tre böcker, en hoodtröja, två andra tröjor, tre tidningar, en hudkräm & mina pumps. trots högen väger jag & mina väskor fortfarande fyra kilogram mer än vi får. & tyvärr hjälper det inte om jag svälter fram till onsdag, jag måste lämna mina saker.. fetaste separationsångesten. det som ligger i väskorna är prylar som tagit sej till typ åttonde uttagningen, så ni kan ju tänka er vad vi skulle väga om jag hade tagit med allt som tog sej till första audition i östersund. fan. funderar starkt på att svälja mina ägodelar.

snackade med gareth på msn för nån dag sen. när vi slutade skrev han "take care n prob c u next week. xx". & idag skrev george, som jag inte har pratat med på jättelänge, "5 days babe!". det hade inte ens jag koll på. fan, det är ju på riktigt!

apropå min livslista, jag måste skriva ner den här. för en lappjävel kommer bara öka bagagevikten. haha, jag tänker alltså inte packa ner en same, utan pratar om ett pappersark. neway, till saken.

- jobba som bartender
- lära mej klättra
- bo på havet
- lära mej vindsurfa
- lära mej vågsurfa
- se new york
- jobba med friskvård
- lära mej paddla
- vandra genom ett land
- lära mej engelska
- lära mej segla
- hitta ett hem

paddla.. vilket livsmål, haha. lite oroad över den sista, dock. hur fan hittar man hem?

en till sak som oroar mej lite.. jag har övergått från att tro att jag inte klarar nånting, till att tro att jag klarar allt. det.. gör jag säkerligen inte. vilket ju är skitsamma, det orosamma (?) i det hela är ju om jag plötsligt återgår till mitt normala jag. skulle inte förvåna mej om det sker när planet landar på stansted på onsdag.

"eh.. tt.. phone.. home..!"