moster matilda. hur helyllemüsigt är det inte?

ibland så tror jag verkligen att jag inte har nåt hjärta.

men så händer det nåt, t.ex. att min syster klämmer ut en unge. som i söndags kväll. även om jag inte ens hade hunnit se varelsen så älskade jag honom så mycket att jag skulle kunna göra allt för honom från det ögonblick han föddes.

det är en fantastisk känsla.

det är ganska trevligt att bli påmind om att jag har en väl fungerande blodpump också. förutom att orsaken till att jag skulle klassas som ett tvättäkta svin om jag råkat vara en man, alltså är totalt oklar.