ett rovdjurs bekännelser

toad 1 till toad 2: "oh no. jag använda just ordet slappfitta inför mina chefer."
toad 2 till toad 1: "låter som om jag har lärt dej någonting iallafall. jag är så stolt."

lägg märke till hur toad 2 tar på sej ansvaret för toad 1's handling. snacka om att trotsa grundprinciperna i vår ideologi. rule number one: skyll alltid på någon annan. rule number two: skyll ALLTID på någon annan.

i fredags tänkte jag verkligen dricka lagom. eftersom det är tanken som räknas så tyckte jag att jag präktat runt nog när jag kom till skaterampen & grillfest vid parkskolan. tanken med att uppsöka ferren var egentligen att träffa maya & självklart gärna kika lite på fylleskejtin. men nån elak pojke nämnde att han inte trodde på att jag vågar dropa, så vad hade jag för val? jag hade skinny jeans & ballerina, & hade inte stått på en skate sen stan brann. typ. skulle jag kasta mej utför kanten i den största ramp jag hittills lekt i & hoppas på att överleva, eller skulle jag tömma vintetran, kasta mej utför kanten i den största ramp jag hittills lekt i & hoppas på att överleva? dum fråga. & det var den elake pojkens fel. maya's "det gör inget att du blir skitig, du får ju ändå inte ligga" lät dessutom gudomligt klokt, så jag skejtade som aldrig förr.

-så du får inte ---, --- eller ---? låter som om samhället äntligen kommit på ett sätt att gör gatorna säkrare.
det var en karl i sällskapet som var arg på mej. han sa, hör & häpna, att nästa gång han drabbas av influensa ska han slicka på ett äpple & tvinga mej att äta det. han gav mej onda blickar, snackade lite skit inför alla som var där & sysslade med diverse annan välförtjänt förnedring, men sen föreslog han plötsligt att vi skulle stifta trots omständigheterna.
-kom igen, vi är skejtare! vi lever på kanten.

-eftersom du enligt svenska lag inte får stifta ikväll så är det bäst att vi sätter på dej den här målvaktshandsken.
vilken bra idé. med jordfläckar på jeansen, en frisyr som såg lagbruten ut (lagbruten? straffstiftad?) & en enorm målvaktshandske på vänstra handen skaffade vi skjuts till marité. när vi var utanför såg jag en kille därinne som fick mej att vilja gå hem igen. han lyckas nämligen få mej att framstå som den mest tragiska människa jag nånsin träffat (obs! han får mej att framstå, inte jag). sen tyckte jag att det verkade som en dålig idé eftersom han alltid är ute & att alltid gå hem när han är det lät som en trist framtid. senare gick jag till & med fram & hejade, för ska vi sluta heja på varandra så vill jag inte vara med nåt mer. det finns antagligen andra versioner av den här historien men det är min blogg, så jag bestämmer. hans kompis sa åt mej att sätta mej & eftersom de var både roliga & hade sjukt mycket champagne så.. äh, ni fattar. sen kom det tjejer dit & jag ville sitta kvar för det kändes som om jag behövde det för att inse ting & saker, men det kändes såklart dumt eftersom de knappast ville ha mej där. tänkte resa mej men platsen vimlade av krypskyttar, utan överdrift var de överallt, & nånstans mellan "jag sitter kvar bara tills herr stolpskott där borta har gått" & "nu har de visst stängt & jag sitter fortfarande kvar" slutade jag minnas. jag minns nån sorts punktlista som rabblades upp, med egenskaper som jag inte tillhörde mej, & så minns jag att jag frågade vad som hände..

why, god? why?! fast det vet jag ju. för att jag hellre tar ett konkret "dra åt helvete, jag vill inte ha dej" än att hålla på att läsa mellan raderna. det står så smått, & jag ser så dåligt. svaret var ju inte riktigt vad som stod högst på min önskelista. han blev tydligen rädd när han började känna nåt.
får väl faktiskt ta & vara glad att han gjorde sej av med mej. för det där är vad jag kallar skitsnack, & det tycker jag inte särskilt mycket om.

blev glad när jag insåg var jag vaknade. sällskapets mor var också glad åt min högläsning ur östersundsposten som jag så hövligt delat med mej av medan jag åt frukost med henne runt sjusnåret. tyvärr minns jag det inte alls. men bilder & filmer från hemfärden i fredags natt tyder på att jag var galet glad, & som vanligt roade jag mej själv ganska rejält när lucköppning startade. det man inte vill minnas har ändå inte hänt. kinda.
bevisligen kan ingen mängd alkohol ta död på min humor: hade läst aftonbladet innan jag somnade, eller efter frukosten med frun i huset. i vilket fall som helst så hade jag hittat en läsvärd artikel som låg uppe på skärmen,  om en man i japan som konstaterat att hans mat försvann utan att han åt den. först efter att han installerat övervakningskameror upptäckte han att han hade en liten kvinna boendes i garderoben. måste erkänna att där hittade jag nån som till & med bräckt mej, för inte ens jag skulle nog nånsin komma på idén att smuggla in mej själv i en okänd mans garderob.

i lördags tänkte jag bli full. jag lyckades, men det orkar jag inte berätta om nu.
har dock ett hett tips att dela med mej av: om du vill bli av med en kille som inte förstår "jag vill inte ha med dej att göra", vilket språk du än använder eller vilka svordomar du än pyntar med, så gäller det att hitta akilleshälen. t.ex. så är det bara att säga "jag hatar katter" om du vet att karln har katt. antingen är jag briljant, eller så är killarna som raggar på mej värre än mandelspån.

måste få tillägga att jag skejtade i pumps i lördags. verkar kanske inte som den klokaste sysselsättning man kan tänka sej, men jag tycker om mina impulsiva aktioner. åtminstone vissa av dem.