ett rovdjurs bekännelser

nu har jag suttit här i en kvart & inte fått ner ett ord. jag hade nåt på tungan.. men det var troligen bara slem.

jag & mamma diskuterade min Mr Big häromdagen.
-är du kär i honom?
-nej.
-hur vet du det?
-jag mår ju bra. det gör inte ont, känns inte jobbigt alls.
det där lät så mycket klokare i mitt huvud än i luren.
-eh.. så då vet du att det inte är kärlek? för att du inte är olycklig?
-jamen, jag blir ju inte ens avundsjuk när han går hem med andra. fast..
..det kan ju i & för sej vara för att jag av egen erfarenhet vet att sex inte behöver betyda nånting alls, tänkte jag säga. men jag valde att censurera den meningen för mor.

who knows, jag kanske har gått & varit kär jättelänge utan att veta om det, för att jag har varit så upptagen med att tro att jag vill ha det jag inte kan få. låt oss hoppas att det inte är så.

även om jag måste erkänna att jag saknar honom väldigt mycket.

det är mycket möjligt att jag raderar det här inlägget inom snar framtid. & i så fall glömmer ni det ni läst fortare än ni hinner säga "hon är jävligt dålig på kärlek". deal?